Lars Wilderäng

Foto: August Linnman

Lars Wilderäng

Survivalism är en rörelse av individer och grupper som kallas survivalister, preppare eller preppers och Lars Wilderäng har någonstans kallats för Sveriges prepperkung. Det handlar alltså om hur man kan klara sig när samhället faller samman, till exempel i krig. Man kan också kalla honom för en dystopiker för på något sätt går världen ofta under på ett eller annat vis i hans böcker.

Lars Wilderäng (ursprungligen Lars Johan Olofsson) är född 19 juni 1970 i Trollhättan. Han har tidigare arbetat som IT-konsult och har sysslat med olika typer av privata placeringar sedan tidigt 90-tal. Vid sidan av sitt författarskap driver han bloggen Cornucopia?, om finans, ekonomi och miljö. Han föreläser en hel del inom ämnen som behandlas i bloggen, t ex energifrågor, tillväxt, säkerhetspolitik, investeringar, samhällsskydd och beredskap men även om bloggande och författande. Hans stora intresse för politik och samhällsfrågor lyser igenom i hans böcker. Vid sidan av arbetet som författare, bloggare och föreläsare driver Lars ett litet småbruk, främst för självhushållning (prepping). Han har också medverkat i den tillväxtkritiska antologin Att svära i kyrkan: tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet, som gavs ut på Pärspektiv Förlag våren 2013. Under 2016 var han Slöseriombudsman på uppdrag av Skattebetalarnas Förening. Han är sambo med professionella äventyraren Lena Padukova.

Hittills har han skrivit tre ”kortserier”:

Midvintermörker och Midsommargryning, 2011-2013.

Stjärnklart, Stjärnfall och Stjärndamm, 2014-2016.

Höstsol och Höstregn, 2017-2018.

Debuten, technothrillern Midvintermörker, gav han ut på eget förlag våren 2011, men den var så framgångsrik att en bearbetad version gavs ut på Massolit förlag redan hösten samma år. 2013 kom den andra delen, Midsommargryning. Handlingen kretsar runt ett ryskt militärt angrepp på Sverige och hur det påverkar livet för ett antal människor. I den andra delen får vi se vad som hänt tio år senare. Böckerna är också ett politiskt angrepp på den nedrustning som skett av det svenska försvaret.

Den dystopiska science-fictionserien Stjärnklart, Stjärnfall och Stjärndamm, handlar om ett samhälle där all den moderna teknik som vi blivit så beroende av; elförsörjning, varudistribution, medier, slås ut och vad som då händer med människorna i detta samhälle.

Höstsol och Höstregn är en säkerhetspolitisk thrillerserie i två delar som utspelar sig i en framtid som ligger nära vår egen tid, och som utgår från dagens säkerhetspolitiska läge. Även här en rysk militär attack på Sverige.

Lars Wilderäng är en intressant person med starka åsikter som det ska bli spännande att möta på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall 7-9 november.


Externa länkar:

Lars Wilderäng på Facebook: https://www.facebook.com/LarsWilderangForfattare

Cornucopia?, Lars Wilderängs blogg inom finans, ekonomi och miljö: https://cornucopia.cornubot.se/


Biljetter:

Här kan du Köpa din biljett till Deckarfestivalen direkt!

Deckarfestivalen recenserar:

Stormen viner i ett våldsamt ”Höstregn”

En svensk Tom Clancy har någon kallat honom. Det ligger en hel del i det. Lars Wilderäng driver upp tempot rejält med ett antal parallella handlingar i en våldsam internationell konflikt i sin nya bok ”Höstregn”. Tillsammans med den inledande ”Höstsol” skulle denna tvåboksserie kanske också kunna bli manus för en fantastiskt spännande ny krigsfilm? Men det finns en del utmaningar.

Höstsol-Höstregn är en säkerhetspolitisk thrillerserie i två delar som utspelar sig i en nära framtid. Kärnan är ambitioner från Moskva som handlar om att återupprätta ett Stor-Ryssland, att (minst) återta Sovjetunionens gränser. Som en del av detta attackeras Sverige, för att ta kontrollen över Östersjön, och en hel del andra länder. Böckerna handlar om denna konflikt, samhälleliga konsekvenser och personliga följdverkningar för ett antal individer.

Jämförelsen med Tom Clancy, bestsellerförfattaren som när han dog 2013 hade 17 titlar och mer än 100 miljoner sålda böcker på sin meritlista, är inte så tokig. Precis som hos Clancy ligger fokus på storskaliga internationella konflikter. Det handlar om säkerhetspolitik, underrättelsetjänst och militär aggression. Bägge skriver detaljrika teknologiska thrillers. Hos bägge är Ryssland / Sovjetunionen normalt den stora fienden. Hos bägge drivs handlingen genom ett antal individers perspektiv. Det finns också en gemensam skrivteknik med relativt korta kapitel som hoppar mellan ett antal olika individers perspektiv på det aktuella skeendet; en teknik som ger en intensiv bladvändareffekt, det är böcker som är svåra att lägga ifrån sig.

Det finns också skillnader. Clancys patriotiska och konservativa perspektiv är primärt amerikanskt och Wilderängs primärt svenskt, en rätt naturlig skillnad. Den stora skillnaden är kanske att Clancy har en stor hjälte, Jack Ryan, som många av oss sett gestaltad av Harrison Ford i ett antal filmer. Det närmaste Wilderäng kommer är kanske supermilitären Christian Vindelby, men porträttet av denna karaktär är betydligt svagare än vad Jack Ryan är hos Clancy.

Den militära detaljrikedomen är överväldigande. Olika typer av vapen, stridsplan, fartyg, stridsvagnar, militära enheter av många olika slag från olika länder skildras detaljerat. Innehållet är säkert korrekt, jag har ingen möjlighet att bedöma sanningshalten, och det visar på en mycket imponerande research.

Ett exempel från sid 10: ”… liksom alla mottagare för navigationssystemen Magellan, GPS, BeiDou, och ironiskt nog det ryska GLONASS. De kärnvapenbärande Kh-102 och deras konventionella syskon Kh-101 förlitade sig bland annat på just GLONASS för navigeringen, men de nu avfyrade Kh-102:orna hade varit på säkert avstånd när laddningarna detonerat i atmosfären, och dessutom räckte deras EMP-skydd gott. Tillsammans med den elektrooptiska navigeringen och tröghetsnavigeringen var deras precision perfekt och land var i sikte precis där det skulle vara. … Den inbyggda datorn drog slutsatsen att det handlade om svenskt Gripen-jaktflyg och gav order om att släppa facklor och remsor i de mönster aktuell underrättelseinhämtning kring Gripens radar, IRIS T-robotarna och Meteorrobotarna hade identifierat som lämpliga …”.

Det finns väldigt mycket sådant på många sidor. På sätt och vis är det väl motiverat, korrekta detaljer och beteckningar bidrar till en trovärdighet som kanske annars skulle vara svår att uppnå. Men ibland blir det bara för mycket när människor och handling nästan drunknar i alla termer.

I en del recensioner av tidigare böcker har Wilderäng kritiserats för svaga och underordnade kvinnoporträtt. Nu finns det en hel del kvinnor med i handlingen. Framför allt major Johanna Bredäng, chef för stridsvagnskompaniet Tore Ludvig, som framgångsrikt bekämpar ryssen i Kalmarregionen. Tuff som få, inte minst när hon så småningom själv skjuter av sig benet för att komma ut ur en träffad stridsvagn.

Men hon är inte en riktigt ”bra karl” som sin pappa, brigadgeneral Hans Bredäng, ”Hemvärns-Hasse” kallad eftersom han från början är chef för just hemvärnet. När ÖB och övriga försvarsgrenschefer dödats tar denna starke man över ledningen för rubbet och befordras av den nya regeringen till generalmajor. I regeringen har ledningen tagit över av en annan stark man, tidigare utrikesministern Gustav Cerholm, sedan också den försiktiga statsministern Karin Widelund Berg dödats.

Ordet fascism används frekvent i böckerna, främst i det ryska språkbruket som beskrivning av allt i väst. Och Wilderäng själv anser, i sin mycket aktiva blogg Cornucopia?, att den ryska regimen är fascistisk (en ”kleptokratisk korrumperad fascistisk diktatur”). ”Fascism” är ett populärt skällsord som används i olika riktningar och det står väl var och en fritt att göra. Själva ordet betyder ”spöknippe” och etableras på allvar som politiskt begrepp på sent 1920- och 30-tal i Italien. Det kan tolkas på olika sätt men de flesta är nog överens om att en av kärnorna i den fascistiska ideologin är föreställningen om nödvändigheten av den starke mannen, den karismatiske ledaren, som mer eller mindre diktatoriskt räddar nationens ära från dess fiender. Och den beskrivningen kan stämma in rätt väl på dåtidens Benito ”Il Duce” Mussolini, dagens Vladimir Putin (inte namngiven men kallas ”farsan presidenten” i Höstregn), och en av Wilderängs egna hjältar i en nära svensk framtid; den starke mannen ”Hemvärns-Hasse”.

Må så vara med det. Naturligtvis är han kontroversiell, Lars Wilderäng, men samtidigt är han både ovanlig och spännande bland svenska thrillerförfattare. Kortserien Höstsol-Höstregn är klart värd att läsas! Gör det gärna och möt honom senare i höst på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall 7-9 november.

Anders Larsson